Av Sörlin

Så många dygn som jag inte kunnat sova nu,
funderat på varför du stack ifrån mig, du lovade ju..
Du skulle ju stanna, vi skulle ju vandra hand i hand tillsammans
över kullar & backar i livet, du har försatt mig i tvivel & lämnat
mig ensam utan att få veta hur det är att känna sig älskad.

Jag kommer aldrig glömma, du har väl kasta drömmarna vi byggde upp den tid vi snacka om en önskan att få leva tillsammans, & få dela på allt,
men jag verkar bara treva nånstans..
För du verkar ju ha annat att göra, dom gånger
jag ringer skriver eller kastar ett öga på dig.

Jag brukar se dig stå & röka en cigg, o du påminner mig varje gång att försöka bli frisk. Kalla det depression, kalla det egoism, lägger mig ner jag mena palla fel o shit.Nu får det va nog, efter år utav ord, alla pushar mig med så är det tårar av blod jag fäller.

Ingenting kan nu vända på mig, du gick ifrån mig fast då sa du vänta på mig.